Sträckflygning
Hur länge, hur långt och hur högt kan man segelflyga?
Det är många år sedan man slutade slå uthållighetsrekord i segelflygning. Förutom att det tog lång tid, började det bli farligt när flygningen varade i flera dygn. Däremot tävlas det i hastighetsflygning på banor som läggs ut över landskapet. En typisk bana har en längd på mellan 100-500 km med 2-5 vändpunkter som skall passeras på vägen. För att bevisa att man flugit hela banan används en logger baserad GPS-teknik, d.v.s. på satellitnavigering. Tiden från start till mål ger hastigheten. Och skulle man inte komma runt hela banan får man poäng för den flugna distansen. Rekord noteras, såväl nationella som världsrekord.
Här är några svenska rekord och när de sattes:
Höjdrekordet är 10.096 m (vågflygning) (1986)
Hastighet 100 km bana: 177 km/h (1992)
Längsta distans: 1.015,7 km (1997)
Källa: Segelflyget.
Denna text har vi lånat från ÖSK /vängsö.
Att sträckflyga under segelflygets barndom innebar att man flög med sitt plan så långt man kunde i en viss riktning, (oftast i vindriktningen) och landade på någon åker eller äng när vädret eller termiken tog slut. Att flyga 50 km ansågs vara en stor bedrift och de som lyckades erhöll Silver-C utmärkelsen, (detta efter att även ha lyckats hålla sig i luften i fem timmar). Sträckflygandet utvecklades. Det blev ju till sist ganska påfrestande för pilotens ‘lag’ att åka och hämta sin pilot. Allteftersom flygplanen blev bättre och man lärde sig mer om väder och vind så började man flyga tur och retur banor (TOR) eller triangel banor. För att bevisa att man flugit runt fotograferade man den s.k. brytpunkten som kunde vara en kyrka, järnvägsstation, större vägkorsning etc. En barograf som registrerade pilotens höjd togs med i planet för att bevisa att piloten inte landat någonstans på vägen och sedan bogserats runt av ett motorflygplan. Banorna blev längre och längre. Guld-C instiftades där det bland annat ingick att flyga 30 mil och man fick dessutom en diamant i sin utmärkelse om man kom tillbaka till utgångspunkten. Idag är banorna längre. Över 100 mil har flugits i Sverige vid ett fåtal tillfällen. Den första s.k. riktiga 100 mila triangeln flögs i Sverige 1997 med Vängsö som första brytpunkt.
Låter det spännande? Varför inte på egen hand börja öva dig i sträckflygande. Utan sträckflyg-tillstånd begränsas du naturligtvis av att alltid vara säker på att kunna ta dig tillbaka till Vängsö flygfält. Du måste hålla dig inom den s.k. ‘tratten’. Men med flera av våra fina flygplan har du trots detta en aktionsradie på flera mil och kan flyga en kort bana på 5 kanske 6 mil. Numera ingår sträckflygtillståndet i grundflygutbildningen.
Hur gör jag? Först och främst skall du vara väl influgen på det flygplan du tänker flyga. Du har kurvat upp dig i flertalet termikblåsor med det och du har försiktigt provat hur långt du kan flyga med planet från Vängsö flygfält och ta dig tillbaka på betryggande höjd och ta nästa termikblåsa.
När så den där fina dagen inträffar så får förhoppningsvis välja ditt favoritplan. Det blåser inte speciellt mycket och Cumulus-tussarna finns överallt på himlen och molnbasen är åtminstonde 1600 m. Se till att få med dig kartan. Rita eventuellt ut sträckan du tänker flyga på kartan med kompassriktningar på varje ben. Du bör också ha förberett din karta med s.k. avståndsringar från Vängsö flygfält med 10 kilometers separation. Markera den minsta höjd du får ha vid varje ring. Du skall alltid ha 300 meters marginal till Vängsö flygfält. Flyger du LS3, LS4 eller DG500 så räkna med att du tappar 300 meter per 10 km. Vid första ringen blir då minsta höjd 600 m, andra 900 m, nästa 1200m och vid 30 km måste du ha minst 1500m. Längre bort bör du inte flyga.
Har du en GPS logger tar du kanske med och aktiverar den. Efteråt kan du ladda ur flygningen i klubbens RST dator på expeditionen och studera din flygning över en karta på datorskärmen.
En lämplig övningsbana att börja med är kanske att flyga till Gnesta järnvägsstation, vända och flyga nordväst mot Skeppsta gård som ligger nordväst om Nyckelsjön. Har du gjort det har du klarat av att flyga 35 km.
En annan lite svårare är att flyga västerut till Dunker såg som ligger vid sjön Dunkerns nordöstra ände och sedan flyga nordväst mot Åkerstyckebruks järnvägsstation. Från Dunker upp mot Åker bör du inte komma under 1000 meter för att vara säker på att nå hem. Har du klarat av detta har du lyckats flyga drygt 50 km.
Under flygningen tar du god tid på dig. Det kan lätt bli lite stressigt när du upptäcker att du nu inte bara behöver koncentrera dig på att hålla dig kvar i termikblåsan och ha Vängsö på betryggande avstånd. Nu skall du dessutom hinna se var nästa termik-blåsa kan tänkas utvecklas, ligger den hyfsat på färdlinjen, och var är första brytpunkten? Det är ju massor av sjöar runt Vängsö. Vilken är Dunker?
Du är nu på god väg att bli sträckflygare på allvar. Förhoppningsvis har du charmats av tanken att lyckas flyga ännu längre sträckor med enbart solen som drivkälla och dina navigations- och flyg-kunskaper. Har du inte sträckflygtillstånd så kan du komplettera ditt segelflyg-certifikat med sträckflygningstillstånd. Då kan drömmen om 30, 50 kanske 1000 mil i ett segelflygplan en dag bli verklighet. Läs då mer om sträck- och tävlingsflygandet under denna länk.
källa: Östra Sörmlands Flygklubb